Höfter, armbågar och patella

© Therese Rodin

Höfter

Allt jag skriver i denna sektion bygger på kursen ”Understanding Hip and Elbow Dysplasia” som jag gick hos Institute of Canine Biology vintern 2017. På kursen går man igenom all forskning som finns på engelska om HD och ED.

Beskrivning: Orthopedic Foundation for Animals (OFA) har samlat på höftledsdata från alla hundraser sedan 1966 (ofa.org).  I deras statistik har 784 mopsar HD-undersökts och 71% av dem hade höftledsdysplasi (HD) (data hämtad 190122). Man kan dessutom räkna med en underrapportering i och med att viljan att rapportera kan minska om den egna hunden har HD. Mopsars höftledsstatus är därmed en viktig fråga i avelsarbetet.

Många länder har under årtionden försökt att komma tillrätta med HD hos drabbade raser genom att röntga avelshundar, och sen bara välja ut de hundar som har toppenhöfter till avel. Detta har dock inte givit önskat resultat; två föräldrar med bra höfter kan ge valpar med dåliga höfter och tvärt om. Man har inte lyckats förbättra höftledsstatusen alls genom sådana röntgenprogram. På senare tid har man funnit att orsaken till detta är att HD till 60-80% avgörs av miljön, och således bara till 20-40% av genetik.

Orsaker i miljön som forskarna har funnit har betydelse är följande:

  • Kraftigt byggda raser, både små och stora, har mycket större problem med HD
  • Hala underlag för valparna under de första åtta veckorna kan ge sämre höftleder (de första åtta veckorna är viktigast för att hunden ska få bra höfter)
  • ”Överutfodring” av valpen från 8 veckor och fram till ca 20 veckor. (Under den här tiden fortsätter ledernas brosk att ossifieras, och vid 20 veckor är det mesta av benet färdigbildat)
  • Stora valpar löper större risk för HD än små valpar (vilket t.ex. gör att det är önskvärt att det inte är för få valpar i kullarna, vilket i sin tur har med fertiliteten att göra)
  • Valparna får gå i trappor före 12 veckors ålder
  • Att låta valpen springa efter pinnar och bollar ökar risken för HD
  • Risken ökar om valpen bara får gå på plana underlag, typ i stadsmiljö, medan risken minskar om valpen får leka fritt i kuperad terräng

Mål: Mopsen ska ha väl fungerande höftleder utan artros som möjliggör full rörlighet och ett fritt liv.

Strategi: Vi som uppfödare har ett stort ansvar för att våra valpar ska få bra höfter. Dels så behöver vi se till så att våra avelsdjur inte är alltför kraftiga; mopsen bör gå mot en slankare typ i och med att det är kraftiga hundraser som framförallt drabbas av HD.

Elena vom Möhnetal, “Leni”
Leni har toppenhöfter.

Vi behöver också se till att vi har fertila tikar i avel som får ett lagom antal valpar. (Se vidare under ”fertilitet”.) Sen så behöver vi tänka på att valparna har ett bra underlag där de får ”fotfäste” både när de kravlar och när de går. När valparna kan börja komma ut bör de få vistas t.ex. på gräs och i lätt kuperad terräng. Vi uppfödare behöver också informera valpköparna om vad som är gynnsamt för goda höftleder; att inte ge valparna för mycket mat, att inte låta dem gå i trappor den första månaden i nya hemmet, att inte låta dem springa efter pinnar och bollar, men att låta dem få leka fritt i kuperad terräng.

När det gäller den genetiska biten kan man använda sig av ”Estimated Breeding Value”, eller avelsindex som det kallas i Sverige. För att kunna göra det måste man ha en databas med HD-statusen på flera av släktingarna till de hundar man vill värdera vad gäller lämplighet för avel. Har man inte tillgång till en sådan databas så kommer man ändå mycket längre om man jobbar med miljöfaktorerna än man gjorde när man utgick ifrån röntgenresultat.

Källor och lästips:

Beuchat, Carol. 2017. “Understanding Hip and Elbow Dysplasia”. Kurs hos Institute of Canine Biology.

www.ofa.org/diseases/breed-statistics

Armbågar

Beskrivning: I OFA:s statistik över mopsars sjukdomar ingår 216 mopsar som har testats för AD. Av dessa hade 40,7 % armbågsdysplasi (data hämtad 190122). Även för AD kan man räkna med en underrapportering. Statistiken indikerar att mopsar har ett alltför stort problem med AD, vilket gör att detta bör vara en prioriterad fråga i avelsarbetet.

Mål: Mopsen ska ha väl fungerande armbågsleder utan artros som möjliggör full rörlighet och ett fritt liv.

Strategi: För armbågslederna gäller samma som för HD, d.v.s. låg arvbarhet, medan miljön är den största orsaken till bra eller dåliga armbågsleder. Därför är strategin för armbågsdysplasi (AD) att jobba på samma sätt som med HD enligt ovan.

Källor och lästips:

Beuchat, Carol. 2017. “Understanding Hip and Elbow Dysplasia”. Kurs hos Institute of Canine Biology.

www.ofa.org/diseases/breed-statistics

Patella

Beskrivning: I OFA:s statistik fanns resultatet från 904 mopsar som testats för patellaluxation. Av dessa var det bara 5,4 % som hade diagnosen (data hämtad 190122).

Mål: Statistiken ser bra ut och det finns möjlighet att nå ännu bättre resultat. Därför är målet att inga mopsar ska drabbas av patellaluxation (PL).

Strategi: Eftersom patellaluxation orsakas av för raka, d.v.s. dåligt vinklade bakben, bör bara hundar med väl vinklade bakben gå i avel. En hund som har PL I enligt nedanstående tabell kan ha andra egenskaper som anses värdefulla för aveln, och den kan då kombineras med en hund som är fri från PL.

Grad Tillstånd ”Betyg” Avelsbegränsningar
0 PL-fri Patellan är inte luxerbar Mycket bra Inga
I   Patellan luxerar men går tillbaka av
sig själv
Tillräckligt Partner måste ha
ovanstående
II Patellan luxerar men kan föras tillbaka mekaniskt Otillräckligt Avelsförbud
III Patellan luxerar och förblir luxerad Helt otillräckligt Avelsförbud

Källor och lästips:

www.ofa.org/diseases/breed-statistics

Kapitel i strategier för avel av friska mopsar