Mopsen, rasstandard för ökad hälsa

Denna rasstandard har utvecklats för att uppmuntra mopsuppfödare att arbeta mot en mops som mer liknar ”normalhunden” och är mindre brakycefal. För att göra det behöver vi en modifierad rasstandard som tar forskning och kunskap om hundanatomi som utgångspunkt. Detta arbete har startats framför allt av tyska uppfödare som redan för 20 år sedan började utveckla avelsklubbar med modifierade standarder för mopsen. Tyskarna kallar vanligtvis mopsar med denna anatomi ”altdeutsche Möpse” (”gammeltyska mopsar”). Senare såg tyska uppfödare behovet av att bedriva utavel för att få en genetiskt och anatomiskt frisk mops. Vi arbetar i linje med de sistnämnda och hoppas kunna bidra till spridningen av den typen av mopsavel. Vi välkomnar alla mopsuppfödare att ta den här nya vägen för att ge mopsen hälsan tillbaka.

© Therese Rodin

Hur vill vi att mopsen ska se ut och varför?

Vi vill arbeta för att rasen mops får behålla sin härliga, mopsiga mentalitet och ha en exteriör som mer liknar mopsen som den såg ut under 1700- och 1800-talen. I fokus för oss står mopsens hälsa och förmåga och möjlighet att få vara en hund fullt ut, med sinnen, anatomi och aktivitet. Detta mopsideal innebär att mopsens utseende närmar sig ”normalhundens” något utifrån tanken att ”Alltför stora avvikelser från normalhundens exteriör kan innebära att rasen får hälsomässiga bekymmer” (Lindholm et. al. 2015, 33).

Mopsen, rasstandard för ökad hälsa

Hur vill vi att mopsen ska se ut och varför?

Denna rasstandard har utvecklats för att uppmuntra mopsuppfödare att arbeta mot en mops som mer liknar ”normalhunden” och är mindre brakycefal. För att göra det behöver vi en modifierad rasstandard som tar forskning och kunskap om hundanatomi som utgångspunkt. Detta arbete har startats framför allt av tyska uppfödare som redan för 20 år sedan började utveckla avelsklubbar med modifierade standarder för mopsen. Tyskarna kallar vanligtvis mopsar med denna anatomi ”altdeutsche Möpse” (”gammeltyska mopsar”). Senare såg tyska uppfödare behovet av att bedriva utavel för att få en genetiskt och anatomiskt frisk mops. Vi arbetar i linje med de sistnämnda och hoppas kunna bidra till spridningen av den typen av mopsavel. Vi välkomnar alla mopsuppfödare att ta den här nya vägen för att ge mopsen hälsan tillbaka.

© Therese Rodin

Vi vill arbeta för att rasen mops får behålla sin härliga, mopsiga mentalitet och ha en exteriör som mer liknar mopsen som den såg ut under 1700- och 1800-talen. I fokus för oss står mopsens hälsa och förmåga och möjlighet att få vara en hund fullt ut, med sinnen, anatomi och aktivitet. Detta mopsideal innebär att mopsens utseende närmar sig ”normalhundens” något utifrån tanken att ”Alltför stora avvikelser från normalhundens exteriör kan innebära att rasen får hälsomässiga bekymmer” (Lindholm et. al. 2015, 33).

1. Huvud

Huvudet ska vara proportionerligt till kroppen med väl ansatta öron. Huvudet ska inte vara för stort och inte heller för brett, med för platt bakhuvud samt nos, d.v.s. inte vara extremt brakycefalt. Pannan kan ha rynkor, men de ska inte vara för kraftiga, och rynkor är inget måste.

Kommentar: Orsaken till att mopsen behöver en mindre brakycefal skalle är att denna typ av huvudform korrelerar med andningsproblem liksom även problem med ögon och tänder. För stort huvud hos valparna leder dessutom till valpningssvårigheter för tiken. Hudveck och rynkor ökar risken för att svamp och bakterier får fäste och bör därför undvikas. (Läs mer om BOAS, ögon och tandhälsa, liksom valpning, i avelsstrategin.)

Foto: Nina Rimann
Mopszucht vom Odenwald

2. Nos

Nosen bör vara 20–50 %  av skallens längd, sett från stop till nackknöl. Nosrynka behöver inte förekomma och ska vara minimal, gärna delad.

Kommentar: Forskning har visat att risken för BOAS (brakycefalt andnödsyndrom) vid en noslängd på 3% av skallens längd ligger på 95%. Denna risk halveras när nosen uppnår 20% av skallens längd, och vid 50% av skallens längd försvinner risken i princip helt (Packer et al. 2015, 8). En kort nos leder dessutom till sämre eller i princip ingen avkylning av kroppen vid värme eftersom den veckade slemhinnan i nospartiet som sköter avkylningen inte har tillräckligt med utrymme hos en kortnosad hund (Bodegård och Hedhammar, 3). (Läs mer om BOAS under avsnittet ”Brakycefalt obstruktivt luftvägssyndrom (BOAS)” i avelsstrategin.)

Om nosrynkan är för stor och nosen är kort kan det leda till att nosrynkan blockerar andning genom nosen. Den trycker även ofta upp hud mot ögonen så att pälshår kommer åt ögonen, vilket brukar leda till pigmentös keratit hos mops. Även själva nosrynkan kan skava mot ögonen och orsaka samma problem.

Foto: Nina Rimann
Mopszucht vom Odenwald

Nostryffeln ska ha väl öppna näsborrar.

Kommentar: Knipta näsborrar har i en studie visat sig vara en yttre indikator på BOAS (Liu et al. 2017, 5-7, 9), så de hundar som går i avel ska ha så öppna näsborrar som möjligt. (Läs mer om näsborrar i avsnittet om BOAS i avelsstrategin.)

3. Käke

Käken ska vara väl utvecklad med plats för tänderna.

Kommentar: Mopsen behöver få en bättre tandstatus för minskat lidande hos hunden med mindre behov av att gå till tandveterinären. En mops med kort nos har i regel för lite utrymme för tänderna i munnen, vilket gör att de sitter snett och väldigt nära varandra. Det i sin tur leder till ökade svårigheter att hålla tänderna rena. Tandsaneringar är snarare regel än undantag hos mops. Tandsanering är dessutom något som hundägaren inte får ersättning för från försäkringsbolagen så dålig tandstatus kan bli kostsamt. (Ersättning brukar dock utgå vid dragning av persisterande mjölktänder samt avlägsnande av cysta. Hör med ditt försäkringsbolag vad som gäller där.) (Läs mer om tandhälsa i avsnittet ”Mopsens tand- och munhälsa” i avelsstrategin.)

4. Ögon

Ögonen ska vara inbäddade i skallen och inte utstående. Ett normalt hundöga är mandelformat, vilket även mopsens öga ska vara.

Kommentar: Genom att ögonen är inbäddade i skallen undviker vi att hunden får mekaniska skador på ögonen. Ögon som buktar ut kommer ofta ”i kontakt” med omgivningen, vilket gör att ögat skyddar sig genom att bilda pigment. Likaså kan felväxande hårstrån, inåtrullade ögonlock och problem med tårvätskan samt för stor nosrynka leda till att ögat bildar pigmentös keratit för att skydda ögat (se t.ex. Wallin Håkansson et al. 2014). En rund ögonform tillsammans med någon eller flera av nämnda ögonsjukdomar är ett tecken på brakycefalt okulärt syndrom (BOS). För att undvika BOS ska mopsens ögon vara mandelformade. (Se vidare i avsnittet ”Ögon (brakycefalt okulärt syndrom)” i avelsstrategin.)

Foto: Gitte Babbel
Mopszucht vom Minzenbach

5. Öron

Öronen ska vara triangulära, små, tunna och mjuka. De är högt ansatta, ungefär i linje med huvudet och tippen på örat sträcker sig ner ungefär till ögonhöjd eller något längre. Det finns två typer av öron: rosenöron och framåtvikta öron. Rosenöron har ett veck längs örat som gör att öronöppningen syns. De framåtvikta öronen täcker öronöppningen.

Kommentar: Variation är bra eftersom det återspeglar genetisk mångfald. (Läs mer om genetisk mångfald i avsnittet ”Genetiskt mångfald” i avelsstrategin.)

6. Hals

Halsen ska vara väl utvecklad så att luft- och matstrupe får fri passage.

Kommentar: Problem med andningen kan föreligga även i luftstrupe och bronker. Grundorsaken är den brakycefala skallformen som för med sig defekter även längre ner i luftvägarna. Därför måste skallen hos mops bli mindre brakycefal.

7. Hud

Huden bör vara något stram och ska i möjligaste mån vara fri från hudveck.

Kommentar: Hudveck ökar risken för att svamp och bakterier får fäste.

Foto: Katja Schuchtmann
Retromopshunde vom Pappelbusch

8. Rygg

Mopsen ska ha en rak rygg med normalt rundad länd.

Kommentar: En kompakt rygg medför ofta defekter på ryggkotorna. Därför ska mopsen ha en normal rygglängd och vara rektangulär i sin form. (Se vidare i avsnittet ”Hemivertebrae och andra kotanomalier” i avelsstrategin.)

Foto: Gitte Babbel
Mopszucht vom Minzenbach

9. Ben

Mopsen ska ha tillräckligt långa ben med normal (rak) fram- och bakbensställning. Bakbenen ska vara väl, men inte överdrivet vinklade.

Kommentar: Tillräckligt långa ben ger mopsen en god steglängd och stimulerar till fria rörelser.

”När hunden travar är harmoni mellan vinkelförhållandena fram och bak mycket viktigt eftersom god balans ger ett lätt och rytmiskt gångverk som fordrar minimal ansträngning och energi.” (Lindholm et. al. 2015, 44)

10. Tassar

Tassarna ska ha en form som ligger mittemellan hartass och kattass. Tårna ska vara spridda och mellanhänderna starka.

11. Svans

Svansen ska vara ringlad eller ligga över ryggen. Den ska vara väl ansatt men inte för högt placerad.

Kommentar: Det finns forskare som har hävdat att mopsens ringlade svans är kopplad till kotanomalier (Kuhly, ”Hemivertebrae”). Vi tror att det snarare är den kompakta ryggen som skapar kotanomalier eftersom det finns många raser som har ringlad svans utan att ha några omfattande kotdefekter. Dessutom ser vi att kotanomalier hos mopsar försvinner när de får en normal rygglängd, såsom hos altdeutscher mops och retromops. Vi tror att överdrifter riskerar att leda till problem, så vi tycker att det är en fördel om svansen inte är hårt ringlad och inte heller har dubbelknorr.

Foto: Nina Rimann
Mopszucht vom Odenwald

12. Kroppsform

Kroppen ska vara muskulös och något rektangulär.

Kommentar: En rektangulär kropp skapar utrymme för organen och ger mopsen möjlighet att förlänga steget utan att behöva ta till ”förbigång” (Se Lindholm et. al. 2015, 46).

13. Färger

Fawn och svart är traditionella mopsfärger men historiskt ser vi även bland annat vit, brindle och skäckade mopsar.

Kommentar: Genom en mångfald av färger får vi en högre genetisk variation i rasen, vilket generellt är önskvärt för ökad hälsa och fertilitet. Vi avråder bara ifrån sådana färger som är förknippade med genetiska defekter, såsom merle.

Pacco, en black-and-tanpojke
Foto: Gitte Babbel
Mopszucht vom Minzenbach

14. Kropp och sinne

Mopsen skall vara öppen och glad i kynnet och tycka om både människor och hundar, liksom även andra djur. Den har en rörlig kropp och tycker om att springa och röra sig, hoppa och klättra.

Kommentar: Mopsen är väl lämpad för freestyle, agility, parcour, nosework, spår etc.  

15. Genetik

Genetiskt behöver mopsen få nya gener från donatorras för bättre hälsa.

Kommentar: Andelen från denna ras bör ligga i spannet 20–5%. Därutöver är det bra om uppfödare äger hundar som har högre andel gener från donatorras som kan användas i avel. (Se vidare i avsnittet ”Genetisk mångfald” i avelsstrategin.)

Foto: Katja Schuchtmann
Retromopshunde vom Pappelbusch

Källor och lästips

Bodegård, Göran och Åke Hedhammar, ”Det brakycefaliska syndromet”. Svenska Kennelklubbens Andnings-DVD-projekt. Manuskript på SKK:s hemsida. https://www.skk.se/globalassets/dokument/utstallning/brakycefaliska-syndromet.pdf 
Hämtat 200817.

Kuhly, Patty. ”Hemivertebrae”. https://www.embracepetinsurance.com/health/hemivertebrae
Hämtat 220817.

Lindholm, Åsa, Catharina Linde Forsberg och Ingalill Blixt. 2015. Hunduppfödning i teori och praktik. Svenska kennelklubben.

Liu, Nai-Chieh et al. 2017. “Conformational risk factors of brachycephalic obstructive airway syndrome (BOAS) in pugs, French bulldogs and bulldogs”. Plos One 12, 24 s.

Packer, Rowena et al. 2015. “Impact of Facial Conformation on Canine Health: Brachycephalic Obstructive Airway Syndrome”. Plos One 10, 21s.

Wallin Håkansson, Berit, Sheila Crispin och Nils Wallin Håkansson. 2014. ”Hundars ögonhälsa”. (www.skk.se/globalassets/dokument/uppfodning/externa-artiklar/ogon-berit-w/hundars-ogonhalsa.pdf)