Mopsens tand- och munhälsa

© Therese Rodin

Beskrivning: Jag har inte hittat några artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter om detta ämne, men jag har hittat några artiklar skrivna av Fraser Hale som är en certifierad veterinär tandläkare specialiserad på tandhälsa hos brakycefala hundar (och katter). Hales artiklar är mycket informativa även om det är uppenbart att han är emot uppfödning av brakycefala hundar (och katter) (vilket framkommer i titlarna nedan). Faktum är att vi, som redan har framkommit i avsnittet om BOAS, måste frångå aveln av extremt brakycefala mopsar om vi vill behålla rasen och ha friska mopsar.

Hale listar flera problem som han möter i munnen hos brakycefala hundar:

  • Tänderna kommer i onormal kontakt med andra tänder och/eller vävnad och orsakar trauma
  • Traumatisk svullnad på insidan av kinden på grund av onormal kontakt med tänderna
  • Tänderna sitter trångt och/eller är roterade vilket ökar risken för periodontal sjukdom (sjukdomar relaterade till tänderna och deras omgivande vävnader)
  • Inte helt utvuxna tänder som leder till inflammationer i vävnaderna runt/över dem
  • Tänder som inte alls har brutit fram och leder till bildandet av cystor
  • Ansamling av päls i djupa veck i gommen
  • En för bred och lös sammanfogning av vänster och höger sida av underkäken
Vänster: överkäken hos en Australian Shepherd, höger: överkäken hos en mops.
Foto: Fraser Hale

Hale skriver att ”Inte alla brakycefala hundar har alla dessa problem, men nästan alla har några av dem.” (Min översättning.) Han påpekar också att dessa tand- och munhälsoproblem inte bara finns hos brakycefala hundar men de är mycket vanligare bland dem.

Underbettet hos brakycefala hundar kan orsaka onormala kontakter mellan tänder och/eller mellan tänder och vävnad i munnen. I en hunds mun ska endast de två övre molarerna (de största tänderna längst bak i munnen) på vardera sidan vara i kontakt med de tre molarerna i underkäken. De andra tänderna ska inte vara i kontakt med varandra. Men nästan alla hundar som har ett underbett har onormala kontakter mellan tänder och/eller tänder och vävnad, vilket orsakar smärta och kan orsaka skada på de utsatta tänderna. Vidare kan en tand som har kontakt med tandköttet där en annan tand är på väg att tränga fram, förhindra framväxt av den senare. När det finns kontakter mellan tänder och/eller tänder och vävnader som leder till smärta, rekommenderar Hale att tänderna som orsakar smärtan tas bort.

Anledningen till att tänderna sitter trångt eller är roterade hos brakycefala hundar är att det inte finns tillräckligt med utrymme i munnen för alla 42 tänder som en hund ska ha. (Faktum är att små hundar ofta saknar vissa tänder och det kan ses som en fördel, eftersom det då finns mer utrymme för befintliga tänder.) När tänderna sitter trångt finns det inget utrymme för tandkött mellan tänderna och varje rot har mindre stöd från benet i käken. Bristen på utrymme mellan tänderna gör det lättare för plack och bakterier att ackumuleras och det är svårare att hålla tänderna rena. Det, liksom det bristande stödet från käkbenet, leder nästan oundvikligen till inflammation och tandförlust. En roterad tand har också mindre benstöd än en som sitter ordentligt.

Tandträngsel kan också leda till att vissa tänder inte bryter ut. En tand som inte har brutit ut alls kan leda till att en cysta utvecklas i hundens mun. Innan en tand har brutit ut är den omgiven av ett vävnadshölje, som brister där tanden kommer fram. Om tanden inte bryter igenom förblir vävnadshöljet intakt och inuti det kan en cysta utvecklas. Om en cysta utvecklas, trycker den på benet som tillbakabildas. Den kan även trycka på ben och rötter hos angränsande tänder och förstöra dem.

Vid sex till sju månader har hunden alla sina permanenta tänder. Vid den tiden ska tänderna räknas och om det finns tänder som inte är synliga bör hunden röntgas. Om det finns en tand som inte har brutit fram bör den avlägsnas för att förhindra att en cysta utvecklas. I vissa fall saknar hunden helt enkelt den tand som inte är synlig, och då föreligger inget problem.

Vissa tänder växer inte fram helt och hållet på grund av brist på utrymme i munnen. I det fallet är en del av emaljen som ska ligga ovanför tandköttet i stället under den. Tandköttet fäster inte på emaljen och därför orsakar detta stora fickor runt tänderna där bakterier kan växa till och förstöra tandens rot. Hunden kan opereras så att emaljen friläggs, men ibland måste tänderna tas bort.

I hundens gom finns det ”upphöjda ränder” och emellan dem finns det ”dalar”. Hos brakycefala hundar pressas ränderna ofta ihop och detta kan leda till ansamling av päls, mat och bakterier mellan dem. Om detta inte avlägsnas kan en inflammation i gommen utvecklas och då behöver hunden veterinärbehandling. Hale skriver att om du äger en brakycefal hund som har sådana hoppressade ränder i munnen där hår och mat etc. kan ansamlas, bör du även borsta gommen när du borstar hundens tänder.

Mål: Mopsar ska ha normala och friska tänder.

Strategi: Det är viktigt för mopsens tandhälsa att den får längre nos. På vägen till att mopsen får en normal tandstatus bör alla mopsar göra en noggrann tandkontroll vid sex till sju månaders ålder. Mopsar med svåra mun- och tandproblem bör inte användas i avel. Genom att avla fram en mops med längre nos, vilket också är en del av strategin för att komma tillrätta med BOAS, kommer mopsens tandstatus att normaliseras, då tänderna kommer att ha tillräckligt med utrymme i munnen. Detta kommer å ena sidan att ske genom att mopsar med längre nos väljs till avel, och å andra sidan genom utavel.

Källor och lästips:

Alla dessa artiklar finns att tillgå på Fraser Hales hemsida:

“’Missing’ Teeth?”

“Dentigerous Cysts: An Avoidable Catastrophe”

“Periodontal Disease – Again”

“Stop Brachycephalism, Now!”

“The Anatomy and Physiology of the Periodontium”

“Why do I say ‘Stop Brachycephalism Now!’?”

Kapitel i strategier för avel av friska mopsar