Att leva med en mops som har DM: Meatball och hans husse

Jag läste detta inlägg i en mopsgrupp på Facebook. Det var så rörande och hjärtskärande. Det ger en bild av hur det kan vara att leva med en mops som har DM. <3

Översättning: Therese Rodin

Degenerativ myelopati.

Det låter hemskt. Även om du inte har någon aning om vad det är. Fruktansvärt. Tyvärr vet vi alltför väl vad det betyder. Vår pojke Meatball har det. Det är förödande. Snabbt. I februari var Meatball bra. Nu kan han inte gå. Har tappat all rörlighet.

Först förlorade han förmågan i bakbenen. Det började med att han snubblade. Ledde till en oförmåga att sitta upprätt. Det gick snabbt fram till framdelen av kroppen. Han kan nu inte gå på toa själv. Han kan inte gå till sin skål och dricka vatten. Han kan inte göra mycket mer än att sova och äta.

Han har aldrig varit en aktiv hund. Var alltid nöjd med att bara vara nära oss. Sprang kanske ett par omgångar för att hämta en boll. Lite dragkamp med sin tygbjörn. Jagade ett flygplan eller en fågel. Han har aldrig gillat saker som flyger. Men inte mycket mer än så.

De senaste veckorna har varit tuffa för mig. Han äter. Han skäller när han behöver något. Men inte mycket mer. Först försöker vi med vatten för att se om han är törstig. Sedan tar vi honom för att gå på toa. Vi måste hålla upp honom. Han kan inte göra det själv. De flesta gånger går han. Ibland gör han det inte.

Det är inte ovanligt att han skäller och att vi upptäcker att han har kissat eller bajsat på sig. Vi gör honom ren och fortsätter med vårt liv. Ibland kan det vara klockan 2 på morgonen. Det händer att jag badar honom vid den tiden eftersom han ibland har bajsat på sig. Det gör mig inget. Det är det minsta jag kan göra för min lilla kompis.

Vi köpte nyligen en trehjuling för att ta ut honom på cykelturer. Han verkar gilla det. Vi tar även ut honom på ”promenader” i en vagn. Han älskar det. Ser sig omkring. Sniffar efter nya lukter. Men han är fortfarande inte densamma som han var före denna fruktansvärda sjukdom.

Som sagt har de senaste veckorna varit tuffa. Jag tänker ständigt på om jag gör rätt för honom. Är han lycklig? Har han livskvalitet? Försöker jag motivera att han ska avlivas för att det är för tungt med hans vård? Jag har så motstridiga känslor. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Jag pratar med min fru men hennes kamp är densamma. Vi vet inte vad vi ska göra.

Vi älskar honom som en son. Han har varit med oss ​​sedan han var åtta veckor. Han har inte gjort något annat än att ge. Nu gör vi mer för honom än han för oss. Vi vet ärligt talat inte vad som är rätt. Vi har låtit avliva våra hundar tidigare. Den här är annorlunda. Han har inte ont. Hans liv hänger inte på en tråd. Han är med oss. Han är vaken. Han vet vad som händer. Men han kan inte säga om han har livskvalitet. Det är det som är kampen. Detta är vad jag tänker på ständigt.

Jag är inte riktigt säker på varför jag gör det här inlägget. Jag förväntar mig inte att någon av er ska tala om vad som är rätt. Vad vi ska göra. Det måste vi bestämma. Det är personligt. Jag vet inte. Det här är så tufft. Jag önskar inte någon detta.

Ursäkta att jag kommer med en sådan ”downer”. Men jag är ledsen. I sitt elände vill man ha sällskap antar jag. Jag har också tagit ett par öl och jag dricker vanligtvis inte så mycket. Men ändå är det så här jag känner mig. Återigen, jag är ledsen för att jag är så deppad.

Alex Sotelo 14 oktober 2018

Efterskrift: Therese Rodin. Javisst. Du får dela min berättelse och foton på Meatball. Det skulle kännas bra att veta att vår berättelse kan hjälpa andra som går igenom samma sak. Meatball lämnade oss i november förra året. En månad efter att jag gjorde det här inlägget. Han levde till sin 12-årsdag som han njöt mycket av. Sen började han gå ner i vikt trots att han åt bra, så vi visste att det var dags. Det var mycket svårt att göra det men vi visste att vi gjorde det rätta för honom. Min fru och jag var med honom och han led inte. Detta var en helt annan upplevelse än med någon av våra andra hundar. Det har gått nästan ett år och vi är fortfarande inte redo att ta hem en ny hund. Säkerligen gör vi det en dag. Bara inte ännu.

RIP Meaty!