© Therese Rodin
2014 ändrades lagstiftningen kring avel med husdjur i Nederländerna med syftet att förbättra husdjurens hälsa, bland dem trubbnoshundar. Här är en översättning av lagen (översatt till engelska av Rutger Sterk, “Breeding with short muzzled dogs”):
Artikel 3.4
Det är förbjudet att avla med husdjur på ett sätt som påverkar djurens välfärd på ett negativt sätt för såväl vuxna djur som avkommor. Dessutom måste uppfödaren försöka förhindra avvikelser eller sjukdomar så mycket som möjligt. Yttre egenskaper och avvikelser i beteendet som är skadliga när de förs vidare till nästa generation bör också beaktas.
Det visade dock att uppfödarna inte ändrade sitt sätt att bedriva avel och att det också var svårt att verkställa lagen. Lagen kunde tolkas på olika sätt och det var svårt att visa att uppfödarna inte gjorde vad de kunde för att följa lagen.
Eftersom lagen från 2014 inte hade någon effekt, fick fakulteten för veterinärmedicin vid Utrecht University uppgiften att utarbeta förordningar som utvecklade lagen. Detta gjorde de och den officiella rapporten publicerades av det nederländska ministeriet för jordbruk, natur och livsmedelskvalitet i januari 2019. Översatt kallas rapporten ”Uppfödning med trubbnoshundar: Kriterier för verkställighet av artikel 3.4. Beslutet om djurhållning och uppfödning av husdjur”.
I rapporten sägs att tillsynsmyndigheterna valde att vara praktiska och godkänna en övergångsperiod. Denna period är satt till två till tre generationers avel. Under den perioden måste uppfödarna ha uppnått minimimålen i reglerna. Populationer av raser där det inte finns hundar som matchar minimimålen bör ha obligatoriska avelsprogram, och utavel nämns som en metod för att nå målen.
”Trafikljussystemet” som lanserades i rapporten har noterats mycket i media. Detta system har utvecklats från måttet ”craniofacial ratio” (CFR) som presenterades av Packer et al. som en metod för att bedöma risken för BOAS hos hundar. Rapportens trafikljussystem säger att uppfödarna ska ha nått minimimålet för en CFR på 0,33 inom två till tre generationer. Efter dessa generationer är det förbjudet att föda upp med hundar med en nos som är kortare än 33% av skallens längd från stop till nackknöl. Målet är att nå en CFR på minst 0,5; ”I framtiden ska alla djur uppfylla den ideala normen” (översättning av Sterks engelska översättning “Breeding with short muzzled dogs”).
Men noslängden är bara ett av flera kriterier som förordningarna ställer som absoluta krav. Följande avvikelser accepteras inte hos valpar födda efter övergångsperioden på två till tre generationer (baserat på Sterks översättning, i vissa detaljer på den ursprungliga, holländska versionen):
Det finns redan hundar i Nederländerna som är resultatet av utavel på grund av den nya lagen, och här nedan är några exempel, två med Staffordshire bullterrier som donatorras, och en med shiba inu:
Källor
Ministry of Agriculture, Nature and Food Quality. 2019. ”Fokken met kortsnuitige honden: Criteria ter handhaving van art. 3.4. Besluit Houders van dieren Fokken met Gezelschapsdieren”
Sterk, Rutger. 2019. “Breeding with short muzzled dogs”. Sammanfattande översättning av “Fokken met kortsnuitige honden”.